usch jag sitter och kollar på  supersize vs. superskinny och där va de folk som skulle handla och äta mat.
usch vad jag känner igen mig :S de är nästan hemskt hur den där känslan är så bekant inom mig när ja ser de.
Jag var aldrig underviktig men flera år läste jag varje förpackning, jag kunde inte fika med någon i skolan kändes de som att folk kollade på hur mycket mat man tog jag kunde inte gå efter mera eftersom de kändes som att alla kollade och tänkte "hon där behöver inte äta mera".

Jag vet inte hur ja mår nu, de känns som att ja e konstant hungrig jag äter jätte dåligt på dagarna idag har jag ätit 4 smörgåsar, 3 nypotatisar, 1 köttfärs biff och en kopp te. alldeles för lite. sen är ja hungrig om kvällarna lite jätte felvänt vet dock inte om de har någo med att göra att jag jobbar natt för ja vägrar äta om nätterna jag vägrar för jag tänker inte bli tjock för de blir man om man äter om nätterna?

Nåja de blir säkert bättre sen när skolan börjar, man ska ju bara orka laga mat också. kunna. jag är sämst i köket.

Jag har fortfarande svårt att köpa onyttigheter som läsk eller godis i butiken efter så många år, och fprtfarande tkr ja de e jobbigt att äta i köket utan att inte dra för gardinerna för de känns som att grannarna ser när jag äter.

Det ahr blivit bättre men varje gång ja ser någo sånt så känner jag igen mig och ja börjar direkt må dåligt för jag känner igen takarna, mamma har dock haft koll på mig säger hon men ja undrar jag. skulle ja inte börjat m p-piller kanske jag inte skulle ha slutat dock slutade jag med dem i ren panik stress av att jag gick upp när vätskan samlades i kroppen och jag gick upp i vikt jag hade panik men jag kunde inte sluta äta jag kunde inte gå ner...

de här blev långt allt är för svårt att förklara...