Allting bara snurrar, ingenting är som jag önskar att de skulle vara, klart det inte är man kan inte ta förgivet att det kommer bli det automatiskt. Man måste kämpa för det och jag kämpade aldrig, nu får jag skylla mig själv jag tog den enkla vägen ut. Det var inte värt det, kom ihåg att aldrig ta någonting förgivet aldrig.

Jag vet inte riktigt vem jag ska vända mig till för jag har ingen, det känns bara som en stor klump som stör mig som jag bara vill ha bort bara för att kunna sluta trampa på samma ställe gå framåt, jag är en klump som står stilla.

Vad har jag eg. gjort för andra? Ingenting vad jag komemr på... Det känns som att allt bara kan dra någonstans och stanna där.Jag önskar att jag kan sluta, men det är svårt, svårt att sluta någonting som man redan påbörjat, jag borde ha insett det mycket tidigare, jag kanske gjorde det men valde att ingnorera det, nu vet jag inte om jag ska ingnorera det mer, för jag ser ju hur det är, jag försökte men då dög de inte, ingen kan förändras om den verkligen inte vill det, personen måste vilja det för att kunna sluta, vill jag det? jag måste bestämma mig.

Jag borde ah lyssnat på mig själv redan från början redan för ett år sedan borde jag insett, men nej jag vägrade, jag fortsatte. Jag skadar mig själv mer än någon annan. Jag trodde att jag förändrats men ingenting har hänt eg, kanske jag dragit ner på saker men eg så är det precis samma sak nu som då, t.o.m jag är trött på det.

jag trodde att jag kunde klara av allting att jag skulle fixa det men nu är jag inte alls lika säker och det är inte rätt att du ska behöva utsättas längre. Jag vet inte vad jag vill men jag vill inte vara med längre när de är såhär. men jag borde kämpat jag borde inte tagit det förgivet.

Ta aldrig någonting förgivet. Aldrig.